Frågor & svar

Kalkutfällningar från hårt vatten, torkat mangan, saltrikt vatten.

Järn och eller manganutfällningar.

Koppar i vattnet på grund av korrosion i vattenledning.

Järn och eller manganhaltigt vatten.

Lågt pH, låg alkalinitet. Hög salthalt. Olämplig kombination av metaller i installationer.

Kalkutfällningar från hårt vatten.

Humus, substanser som följer med när regn- eller smältvatten rinner genom jorden. Färgen är då gul eller brun och kommer i huvudsak från nedbrytning av förmultnade löv, växter och djurdelar, eller annat organiskt material. Vattnet har hög järnhalt. Korrosionsprodukter.

Hög manganhalt.

Hög fluoridhalt.

Ett vattenprov är det enda sättet att få veta om vattnet är tjänligt att dricka. Det är viktigt att ha ett aktuellt vattenprov som ger dig svar på flera olika saker som du med ögat inte kan se. Brukligt är att göra ett vattenprov med jämna mellanrum minst vart 3e år och är det fler hushåll på samma brunn bör ett vattenprov göras varje år.

Alla med egen vattenförsörjning bör göra ett vattenprov. Du bör även göra ett vattenprov om det bara så är i ett fritidshus som inte använder vattnet som dricksvatten, vattenprover ger dig även svar på om det förstör dina installationer och rörledning. Dricker små barn vattnet bör man vara extra noggrann med att göra ett vattenprov, eftersom de är mer känsliga för höga halter av vissa ämnen. Vid överlåtelse av fastighet är det viktigt att köparen ser till att dricksvattnet i brunnen har ett aktuellt vattenprov. Detta ligger både i säljarens och köparens intresse att göra ett vattenprov för att undvika framtida frågor, missförstånd eller tvister.

Livsmedelsverket rekommenderar att man bör göra ett vattenprov minst vart 3:e år för att säkerställa att man har bra kvalitet på vattnet. Eftersom det kan förändras så bör man absolut göra ett vattenprov om man upptäcker förändringar i färg, smak och lukt.

Ett vattenprov behöver inte vara dyrt: våra vattenprover kostar från 429kr.

Ett försurat vatten ökar även risken för skador på rörledningar och hushållsmaskiner som i förlängningen kan orsaka vattenskador.

Ett försurat vatten är betydligt farligare för hälsan än vi tror.

Ingegerd Rosborg forskare, har undersökt hur mineralbalansen i försurat dricksvatten påverkar kvinnors hälsa.

Beroende på dricksvattnets kvalitet, fann hon att en fördubbling av hjärt-kärlsjukdomar och en fyrfaldig ökning av muskelvärk.

De här fynden kan bidra till en förklaring av den plågsamma och invalidiserande sjukdomen fibromyalgi. se länk http://www.kvicksilver.org/9908/bara_vatten.html

Försurat vatten är inte bara skadligt för rör och hushållsmaskiner utan det är också skadligt för din hälsa.

pH värdet i vatten bör ligga mellan 7,0 och 9,0. Genom pH-värdet kan man se balansen mellan vattnets sura och alkaliska egenskaper, lågt pH värde innebär surt och aggressivt vatten. Det är viktigt med ett balanserat pH värde i kroppen, obalans kan leda till att syra lagras i bindväven och lederna, förlust av basisk kalk i skelettet och basiskt bikarbonat i blodet. Om kroppen är i obalans för längre blir kroppen försurad, vilket i förlängningen kan leda till en rad olika sjukdomar bland annat hjärt- och kärlsjukdomar.  Ph höjande filter balanserar pH värdet i vattnet så att du kan hålla dig frisk.

– Vattnet är aggressivt på grund av det sura vattnet och fräter på rörledningar, hushållsmaskiner och installationer. Det gröna kommer från koppar som ni då även dricker.

– För att undvika ett aggressivt vatten bör pH värdet ligga över 7,0, ett bra pH värde bör ligga mellan 7,5 och 9,5.

– Filtret förbrukar den mängd massa som behövs för att vattnet ska bli neutralt och oftast hamnar pH värdet mellan 7,0 och 9,0.

– Beroende på hur aggressivt vattnet är och hur stor förbrukning man har av vattnet påverkar åtgången. Men en riktlinje kan vara att för normalförbrukning i ett hushåll på 4 personer går det åt ca 10kg/år. Massan är en halvbränd typ av dolomitkalk liknande det som säljs som kosttillskott.

Vatten som innehåller höga halter natrium och klorid sliter på utrustning genom den oxidation som bildas. Varmvattenberedare och rörledningar mm, slits snabbare och beredarens effekt blir sämre vilket gör att det går åt mera el för att värma vattnet. Hårt vatten tvättar sämre och det går åt mer disk- och tvättmedel.

På nätet kan man hitta flera billiga vattenfilter. Däremot så är billigaste inte bäst då vissa av dem har undermålig kvalité. Våra produkter är tillverkade i Sverige där vi erbjuder teknisk support 7 dagar i veckan och kan därmed också erbjuda bra garantier. Utöver detta så gör vi alltid en uppföljning med våra kunder och ser till att vattnet håller bra kvalitet. Våra vattenfilter har hög kapacitet och vi använder den nyaste och modernaste tekniken.

Radon är en osynlig och luktfri radioaktiv gas. När radonrikt vatten används i hushållet avgår stora delar av radonet till inomhusluften. Vi får i oss radon både när vi dricker vattnet och vid inandning av inomhusluften.
Strålsäkerhetsmyndigheten anser att radon avsevärt ökar risken för cancer. Det är speciellt barnen som drabbas, de får i sig en högre dos än vuxna, på grund av att de har lägre kroppsvikt.

Som ägare av egen brunn (så kallad enskild vattenförsörjning) är det du själv som ansvarar för att vattnet du och din familj dricker och använder i matlagningen är säkert och av god kvalitet. Det finns ingen myndighet eller kommunal instans som ansvarar för att ditt vatten är bra i din egna brunn. Om du utför en vattenanalys i din brunn och det visar sig att det är av god kvalitet så kan du känna dig trygg med ditt vatten.

Visar det sig att det är problem med vattnet så vet du utifrån resultatet av testet vilka problemen är och kan vidta åtgärder och anlita hjälp om det behövs. Faktorer som försämrad funktion hos brunnen, påverkan från försurning, lantbruk, skogsbruk, dåligt fungerande avloppsnät i din omgivning och korrosion i vattenledningar kan med tiden leda till försämrad vattenkvalitet. Det är viktigt att regelbundet göra en dricksvattenanalys för att testa vattnet.

Du som redan har gjort en vattenanalys kan beställa en offert på lämplig utrustning nedan.

Mikroorganismer eller heterotrofa bakterier ger en uppfattning om det totala bakterieinnehållet i vattnet. Förhöjda värden kan bero på in läckande ytvatten och/eller på otillräcklig vattenomsättning. I nya brunnar är det inte ovanligt med ett högt antal heterotrofa bakterier men antalet brukar sjunka efter någon tids användning.

Koliforma bakterier förekommer i tarmkanalen hos djur och människor men finns också naturligt i jord och vatten. Brunnar anlagda i sprickigt berg eller genomsläppliga jordlager kan förorenas via otäta brunnsväggar.

E.coli finns normalt i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur. Förekomst av denna bakterie i vattnet tyder på påverkan från avlopp, gödsel eller liknande. Om E. coli påvisas kan man inte utesluta förekomst av sjukdomsframkallande bakterier och/eller virus.

Avser summan av jäst- och mögelsvamp. Mögel korreleras i första hand till lukt- och smakproblem men kan även indikera risk för överkänslighets reaktioner. Jästsvamp orsakar sällan något annat än tekniska problem. Gränsvärden saknas för brunnsvatten.

Ett vattens färg orsakas vanligen av multnande växtdelar, humusämnen, eller av järn. Höga manganhalter kan medföra gråsvart vatten. Färgat vatten innebär ingen hälsorisk men ger det ett mindre tilltalande utseende. Färgtalet bör helst vara under 30.

Grumlighet kan utgöras av synliga partiklar eller opalescens d.v.s. mycket små partiklar som ger vattnet en viss ”mjölkighet”. Orsaken till grumligheten är i de flesta fall järnföreningar eller leror. Grumligheten kan också tyda på att brunnen är otät.

Vattnets lukt har ofta naturliga orsaker till exempel jord, mossa, lera eller sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter ibland blir direkt motbjudande och brukar liknas vid lukten från rotfrukter eller stall. Ett vanligt luktproblem, i framför allt djupborrade brunnar, är förekomst av svavelväte som påminner om lukten från ruttna ägg.

Konduktiviteten är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och stiger med ökad salthalt. Ledningsförmågan är i regel mindre än 100 mS/m. Lägre konduktivitet är vanligt i grävda brunnar.

pH-värdet visar balansen mellan vattnets sura och basiska beståndsdelar. pH-värdet är i allmänhet mellan 6 och 8. Värden under 7 kan innebära risk för korrosionsskador på rörledningar av metall. Lågt pH ökar risken för utlösning av metaller ur ledningssystemet. Det är därför viktigt att spola ur ledningarna på morgonen när vattnet stått stilla under natten. Vissa vattenfilter kan ge upphov till högt pH.

Analys ger ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Dessa består vanligen av multnande växtdelar, det vill säga humus. Dessa ämnen kan påverka färg, lukt och smak. Hög halt kan tyda på att brunnen påverkas av ytvatten eller föroreningar. Halten bör vara mindre än 8 mg/l.

Totalhårdheten anger summan av kalcium, magnesium & kalk i vatten. Vatten med låg totalhårdhet kallas mjuka och vatten med hög totalhårdhet det vill säga hög grad utav kalcium, kalk och magnesum kallas hårda. Mjukt vatten innebär risk för metallangrepp medan vatten med hårdhet högre än 100 mg/l innebär risk för utfällningar i kärl och ledningar och skador på textilier vid tvätt. I de flesta fall så anses 15 °dh vara gränsvärdet.

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga d.v.s. vattnets förmåga att motstå försurning. Tillsammans med pH och hårdhet har alkaliniteten betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Alkaliniteten bör vara högre än 60 mg/l.

Järn är vanligt i grundvatten och kan ge upphov till utfällningar, missfärgningar och smak. Järnhalten bör vara under 0.50 mg/l. Problem vid järn i vatten kan dock uppstå vid såväl lägre som vid högre halter. Förekomst av järn medför ingen hälsorisk, men kan ge missfärgning av tvätt och sanitetsporslin, samt igensatta ledningar. Halten efter luftning och filtrering visar om järnet kan reduceras med enklare filterutrustning.

Mangan förekommer också ofta i grundvatten och ger i huvudsak samma problem som järn. Mangan kan ge beläggningar i ledningar som när de lossnar ger missfärgat gråsvart vatten. Manganhalten bör vara lägre än 0.30 mg/l.

Halter över 0.005 mg/l kan bero på förorening från avloppsvatten eller gödsel men kan också bildas naturligt i framför allt djupborrade brunnar. Vatten med halter över 0.05 mg/l skall inte ges till barn under ett års ålder. Vatten med halter över 0.30 mg/l är otjänligt av hälsomässiga skäl.

Halter över 5 mg/l är anmärkningsvärda och kan orsakas av avlopp eller gödslad mark. När halten överstiger
10 mg/l skall vattnet inte ges till barn under ett års ålder.

Höga kloridhalter förekommer vid in läckage av saltvatten och i ”relikt havsvatten” som kan påträffas i djupborrade brunnar. Kloridhalter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Halter över 300 mg/l kan ge salt smak.

Fluoridhalter mellan 0.8-1.2 mg/l har kariesförebyggande effekt. Högre fluoridhalter innebär risk för missfärgning av tandemalj. Detta gör att endast begränsade mängder sådant vatten bör ges till mindre barn. Vatten med fluoridhalt över 6 mg/l är otjänligt för matlagning och dryck.

Radon förekommer naturligt i grundvatten och höga halter kan påträffas i främst djupborrade brunnar. Förtäring av radonhaltigt vatten kan medföra hälsorisk särskilt för små barn. Radonhalten bör understiga 100 Bq/l. Vatten med halter över 500 Bq/l bör avluftas genom kokning eller vispas kraftigt innan det ges till barn under 5 års ålder. Överstiger radonhalten 1000 Bq/l bedöms vattnet somotjänligt av hälsomässiga skäl.

Genom korrosion kan koppar utlösas ur ledningar vilket ofta har samband med lågt pH. Kopparhalten bör understiga 0.20 mg/l efter ordentlig spolning. Koppar kan orsaka gröna utfällningar på sanitetsporslin och ibland grönfärgning av ljust hår. Höga halter (över 2 mg/l) kan ha hälsovådliga effekter. För att undvika koppar är det viktigt att spola ur vatten som varit stillastående i ledningar under längre tid. Varmvatten kan ha höga kopparhalter och skall inte användas till matlagning.

Uran förekommer naturligt i Sveriges berggrund och kan därmed också finnas i dricksvattnet. Att dricka uranhaltigt vatten kan vara en hälsorisk på grund av uranets kemiska egenskaper. Uranhalter över 30 µg/l bör ej drickas enligt rekommendationer från livsmedelsverket och socialstyrelsen. Långvarigt intag av vatten med uran i påverkar njurfunktionen negativt. Det är de kemiska egenskaperna och inte dess strålning som är farligt.

Arsenik kan förekomma naturligt i bergborrade brunnar eller som förorening från fabriker. Vid långvarigt intag av vatten med hög arsenikhalt ökar risken för cancersjukdomar. Vatten med en arsenikhalt på 10 µg/l eller mer bedöms som otjänligt av hälsomässiga skäl.